Dagen före midsommar hade vi finbesök här på Åsen. Sara Bäckmo var på roadtrip till Impecta på Julita som inte ligger så långt härifrån. Jag hade turen att hon hade tid att svänga förbi på vägen hem. *Glädje tjut*
Hennes besök var precis det jag behövde. Men på ett sätt kom hon på den värsta tänkbara tidpunkten. Regnet öser ner. Vi håller på att gjuta trappa ner till källaren. Jag är skitig, dyngsur och springer runt i bh. Blixten har just slagit ner på åkern och vi är utan ström. Då kommer hon inrullandes. Min odlaridol och räddare i nöden.
Vi trycker oss mot diverse väggar på gården för att komma undan från regnet och spelar in ett podcast. Vi pratar bevattning, uppsamling av regnvatten och om min odling i stort. Sara kallar min trädgård för ”Skillnadens 5.0” och jag tappar alla ord. Den senaste tiden har varit svår för mig. Orken, odlarglädjen och självförtroendet har lyst med sin frånvaro. Vilket har bland annat avspeglat sig i noll blogginlägg och inga nya videon på Youtube. Att prata odling med Sara väckte min odlarglädje igen. Ännu en gång hjälper hon mig upp. Jag inspireras av min egen trädgård nu när jag fick se den genom hennes ögon. Att trädgården skulle kunna benämnas som Skillnadens 5.0 kan jag fortfarande inte förstå. Men jag har insett nu att den är rätt imponerande, på sitt sätt.
Norra köksträdgården har verkligen tagit form. Från något som skulle efterlikna gräsmatta till en trädgård full med mat. Norra köksträdgården är tänkt att vara fylld med ätbara perenner i bäddar med organiska former. Här finns det finns sparris till förbannelse. Jag tror att det är 120-130 plantor i de tre bäddarna som slingrar sig fram. Vitryska vinrankor klättrar på en spaljé av hasselstörar. Bädden runt regnvattendammen kantas av gräslök och vintersådda smultron. I en nyanlagd rund bädd har vi satt persikoträdet Riga i mitten och så kronärtskockor runt om.
 |
| Norra köksträdgården mars 2018. |
 |
| Norra köksträdgården juni 2019. |
Tunnelväxthuset prunkar (film på Saras Instagram). Vi har haft tunneln i ett år nu och alla bäddar är på plats. Jorden är till största delen riktigt kass men det växer ändå rätt bra tack vare täckodlingen och Martins förkärlek till att gödsla. Så länge jag orkar med vattningen så kommer vi att drunkna i tomater. Portalerna och klätterstöden till alla meloner och gurkor är på plats. Persikoträdet Frost, som vi planterade förra hösten, växer så det knakar och är ett otroligt vackert inslag i tunnelväxthuset. Det bryter av, skapar rymd och en nyfikenhet på vad som gömmer sig bakom.
I den 5000 kvadratmeter stora inhägnade frukt- och bärträdgården springer det ofta glada höns och kalkoner. Nu gömmer de sig i hasselbuskarna för att undkomma regnet och åskan. Ett tjugotal fruktträd svajar i vinden. De de tre äppelträden som flyttades i och med allt grävarbete runt huset förra hösten bär frukt för första gången. Jag hoppas att de sitter kvar trots stormbyarna. Enligt tidigare ägarna som planterade träden hade de aldrig ens blommat. Men nu har de inte bara blommat, de bär frukt också.
Genom Saras ögon ser jag gården så som jag såg den första gången vi var här. Otroligt vacker. Full med potential. Här på Oasen på Åsen ska vi leva lyckliga tills vi bli gamla och grå.
Då jag periodvis kan vara dålig på att uppdatera bloggen vill jag tipsa om min Instagram och gårdens Facebook som uppdateras betydligt oftare.
