I’m my own hero to this story

Ett nytt år. Ett blankt blad. Många avger löften om ett nytt bättre liv. Andra kanske har gett upp hoppet och tänker det blir inte bättre än så här.

Trots att jag lever världens bästa liv och älskar det till fullo så faller jag till och från ner i mörka hål. Jag blir arg och bitter. Jag svär över att jag gick in i väggen. Att jag fortfarande inte kan arbeta heltid. Jag svär över mänsklighetens dumheter. Att folk inte fattar att människans framfart är helt ohållbart. Jag svär högt över att företaget vi köpt plockmaskinen inte vill gå med på att reklamera den trots att den inte går att rengöra. Nu svär jag inte längre, jag gråter. Idag är det ett år sen vi var tvungna att avliva Plutt. Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och ge upp allt. Istället gick jag ut i blåsten och satte mig med kalkonerna. Livet känns alltid lite enklare när man är i trädgården eller hänger med sina befjädrade vänner.

Okey då. Livet känns inte alltid lättare när man hänger med sina befjädrade vänner… Men det är ju rätt roande om inte annat. Juni 2018.

Sen min date med väggen har jag inte kunna ha mål. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle nå ett mål och jag visste att jag aldrig skulle klara av känslan av att misslyckas. ”Har jag inga mål kan jag aldrig misslyckas!” Känns ju rätt logiskt. Men trots att jag gör en massa saker hela tiden känns det sällan som jag faktiskt uträttat något. Känner mig som ett misslyckande. Trots att jag inte har några mål. Det är för att jag missade något väldigt viktigt, har man inga mål så kan man inte heller känna att man lyckas med något.

September 2019. Jag skördar rödbetor, i regnet, på kolonistugan. Det här är platsen där allt startade. Platsen som fick mig och Martin att börja brinna för att odla vår egen mat. Att bli självförsörjande. Platsen som fick oss att köpa gården och flytta ut på landen.

Så jag har kommit fram till att jag vill ha ett mål. Jag behöver ett mål (eller flera). Har pratat lite med Martin och insett att mina väldigt luddiga tankar inte är mål utan syften eller visioner. Gnöl! Jaha? Vad är ett mål egentligen? Trots att jag skrivit mängder av rapporter under min utbildning och mitt arbetsliv så har jag inte koll på vad som är skillnaden mellan syfte och mål (och jag har definitivt ingen aning om vad som är skillnaden på syfte och vision). Så jag gjorde det man alltid gör nuförtiden. Jag googlade. Det visar sig att det är fler än jag som blandar ihop syfte och mål och att det kan vara en anledning till varför många ger upp sina nyårslöften. De har formulerat ett syfte som löfte och inte ett mål. Att leva ett mer hälsosamt liv är inte ett mål utan ett syfte (eller möjligen en vision?). Det går ju inte att veta när man är klar. När man uppnått ”målet”. Hur nyttigt måste jag äta eller hur många gånger måste jag träna för att jag ska kunna anses leva ett hälsosammare liv? Räcker det med att äta ett nyttigt mål för att uppnå ”målet”? Misslyckas jag om jag äter chips en lördagkväll? Att ha ett syfte som ett mål är nog minst lika stjälpande som att inte ha något mål överhuvudtaget. Men att formulera ett mål är svårt!

Men inspiration kan komma när man minst anar det. Muttrandes står jag i källaren och målar brädor till blivande taket i farstun och lyssnar på en podcast (The modern homesteading podcast, finns på bland annat Spotify). Det är ett avsnitt när folk berättar varför de började med homesteading. En kvinna berättar lite allmänt om sin bakgrund och säger lite i förbifarten: ”I’m my own hero to this story”. Så sant! Och så mycket bättre än uttrycket ”Life sucks, then you die”.

Livet är svårt. Livet har motgångar. Men sen när är en bra historia utan motgångar och svårigheter? Hur bra hade Sagan om ringen varit om det bara var en väldigt lång promenad fram till Mordor för att sedan kasta ner ringen i elden där den uppstod?

Livet blir aldrig som man tänkt sig och det tar tid att få det man verkligen vill ha. Till dess får man göra det man kan med det man har. Och man ska aldrig sluta sträva efter att utvecklas. Att experimentera. Att lära sig något nytt.

I trädgården känner jag sällan att jag misslyckas. Jag kan inte så mycket om att odla utan jag testar mig fram. Varje plats i trädgården har sina för- och nackdelar. Det tar en bra stund att lära känna sin trädgård och sig själv som odlare. I trädgården utvecklas jag konstant. Allt är ett stort experiment och jag lär mig alltid något nytt.

Så vad har jag då? Jag har en önskan att jag och Martin ska bli gamla och grå tillsammans här på gården. Jag har en stor trädgård, ett tunnelväxthus och en kolonistuga där jag kan odla mat. Jag har mark jag kan föda upp djur för kött, ägg och honung. Jag har en vilja att lära mig mera om att producera min egna mat. Om att vara självförsörjande. Jag har ett oväntat stort behov av att umgås med kalkoner… (?) Jag vill leva ett mer hållbart liv. Och jag önskar innerligt att fler människor levde ett mer hållbart liv. Jag har en blogg, Youtube kanal och ett Instagramkonto. Jag har, till min förvåning, människor som inspireras av det jag gör här på gården.

Så vad kan jag göra med det jag har? Jag kanske kan inspirera någon att odla lite potatis eller skaffa några höns för att få egna ägg? Kanske inspirera någon att bli helt självförsörjande på grönsaker? Eller kanske inspirera någon till att köpa mer ekologiskt eller närproducerat? Jag kanske ska skriva mera på bloggen och göra fler Youtube filmer och berätta om det lilla jag gör?

Så mitt mål kommer att vara att försöka inspirera folk att vara så pass mycket självförsörjande de kan vara i den situationen de är i. Eller vänta nu, det är ju ett syfte. Eller vision? Gnöl! Vi börjar om. Så mitt mål är att skriva mer ofta på bloggen. Men vänta, det är ju lite väl luddigt… Tredje gången gillt: Mitt mål för 2020 är att skriva minst 1-2 blogginlägg i månaden samt publicera minst en Youtube film i månaden. Konkret. Uppföljningsbart. Förhoppningsvis inte för svårt att uppnå. Och kanske kan jag inspirera någon?

När jag var liten ville jag rädda världen. Jag kommer inte rädda världen, varken idag eller imorgon. Men när jag är gammal och grå kanske jag har inspirerat några att producera mera av sin egen mat? Även om skillnaden är liten, så är det en skillnad i rätt riktning. Alla bäckar små liksom…

Då kör vi mot ett mer inspirerande 2020!