Hur ser vårt lilla paradis på jorden ut egentligen? Jag blundar och tänker tillbaka.
Den lilla gården är omgiven av skog med en underbar utsikt över lite åkermark, några holmar och barrskog som bakgrund. Skogen runt gården är av en väldigt speciell karaktär. Vissa delar ser ut som vilken vanlig skog som helst, andra delar hyser gamla tallar i en blandskog som berättar historier från svunna tider. Och hassellundarna i den blockrika marken får mig att fundera på exakt hur många tomtar och troll som bor i krokarna. Gott om vilt finns det i alla fall. Aspen med sina darrande löv på åkerholmarna är fyllda med spår av hjortdjuren som tassar omkring. Tyvärr finns det en hel del ”ungdomar” runt gården som vill förändra sången som området sjunger. Dom unga granar som försöker ta över kommer att tas bort så fort som vi bara kan och orkar. Framför allt de granar som håller på att kväva de två ”portalekarna” vi hittade på infartsvägen vid tomtgränsen. Ekarna är fantastiskt fina, om än lite medtagna av att bo trångt. När vi har röjt runt dom kommer det vi att ha en riktigt kunglig infart in till vår gård.
Jag letar efter ord för att beskriva åkern, men just det finns inte så mycket att säga om det. Åkern ser mest ut som stor oklippt gräsmatta. Åkern har inte brukats på många år, men lyckligtvis har grannbonden slagit den nån gång per år så den hållits öppen. Våra planerar för våra vidöppna marker är många. Framför allt ser vi framför hur den artfattiga åkern förvandlas till en stor äng fylld med utrotningshotade åkerogräs, blåklint, vallmo och lin. Sen så ska vi ju få plats med min efterlängtade odlingstunnel någonstans. Det bör dock inte vara ett problem då vi har ca 2 hektar åker.
På gårdsplan finns, förutom boningshuset, en gäststuga, en jordkällare med en förrådsbyggnad ovanpå, ett fd svin-/hönshus och så klart en ladugård, där man förr hade några (vad som måste ha varit mycket små) kor. Det finns flera stenmurar både på och runt gårdsplan och jag misstänker att vi kommer att ha mycket material att bygga vidare på dem med när vi ska anlägga vår köksträdgård.
Jag längtar efter 1 november. När jag inte längre behöver blunda för att se den vackra naturen. Jag längtar efter att få sitta vid skrivbordet och titta ut över våra ägor.
 |
| Utsikten från det blivande kontoret är så mycket mer fridfullt än min utsikt just nu. När jag tittar ut genom fönstret så ser jag bilar som svischar förbi på E4:an. |
Jag längtar även efter att fotografera utsikten. I soluppgången, när det spöregnar och i fullmånens ljus. Tills dess får ni nöja er med denna bild som jag tog på visningen genom kontorsfönstret med mobilen.