Oasen på Åsens blogg

Att odla mat – avslappning eller stressande?

Att odla är ett sätt att slappna av. Att hämta energi. Att få självförtroende. Men ibland så tror jag att odling kan stressa även den mest harmoniska människan. Man vill så mycket men man varken hinner eller orkar med allt. Utöver det så blir det ibland lite av en tävling på sociala medier. Vem har den första tomaten eller gurkan? Frodigaste kålen? Finaste växthuset? Det är lätt att svepas med. Och visst känner sig jäkligt nöjd när man får äta solvarma tomater i början av maj. Alla har vi något i vår trädgård att skryta om och det ska vi göra med stolthet. Varje liten planta har såtts, vattnats och gödslats med mer eller mindre tanke och omsorg, men plantan står där nu enbart tack vare dig! 

Vår odlingslott på kolonistugan. Tänk vad mycket som hänt på ett år när nästan allt på bilden var gräsmatta eller igenvuxen rabatt. Nu är alla odlingsbäddar utom en klara. Den jätte snygga jordhögen bredvid bänken som är bevuxen med ogräs ska bli en hög odlingslåda. Så ska vi se till att fixa gångarna också. De måste grävas ut lite och sen täckas med markduk och flis.



Att vara självförsörjande är något väldigt viktigt för mig. Att det jag gör (med stor hjälp av Martin) bidrar till familjen. Att kunna förse oss med mat är något som gör att jag känner mig stolt och kan sträcka på ryggen lite extra. Sen så är mat man odlat själv så himla mycket godare! Och det är extremt klimatsmart att odla sin egen mat. Bara fördelar! Eller?

Denna vår har varit väldigt konstig. Först var den ovanligt kall, sen ovanligt varm. Hela maj var det sommar med nästan tropiska temperaturer. Även juni har bjudit på högsommarvärme. Helt underbart! Om man bortser från de faktum att det typ inte regnat alls sen valborg förutom några skvättar den senaste veckan. Det känns som om halva sommaren redan är förbi. Varav att det känns som man ligger så sjukt långt efter i odlingen. Stressen kommer då som ett brev på posten, trots att sommaren knappt har börjat. Lyckligtvis sa Sara Bäckmo något väldigt klokt i podden Två odlare emellan igår:

”På samma gång som det är försent för allting, i princip, så är det också rätt tid för allting.”

Det är så befriande! Det går alltid att så något nytt och så länge man alltid har sått något så finns det alltid något att skörda. Om det är något som jag märkt en stor skillnad från början av min odlingskarriär för två sommar sen så är det att ju mer man odlar desto roligare är det! Lilla odlingen på radhuset va ju jätte trevlig men den räckte liksom inte. De lilla som trädgården producerade tog slut fort och glädjen försvann med grönsakerna. Sen så kom kolonistugan in i bilden. De mängder mat som kolonistugan producerade förra året va helt otroligt och det har gett mig enorma mängder glädje och stolthet! Nu har vi även odlingsytorna på gården och så mitt nya underbara tunnelväxthus! Här ska det odlas! Jag tänker redan på vad jag bör så och när för att kunna gå till Wonderland en iskall decemberdag och skörda färsk spenat och persilja och göra min favorit sallad. Tänk vilken odlingslycka mitt i vintern. På tal om det måste jag så mera persilja. Jag älskar persilja!

Här står min älskade persilja och en förrymd trädgårdsportulak. De trivs inte helt hundra i vår väldigt sandiga jord men det kommer att ordna sig med tiden. Sen när det regnat lite mer kanske det finns en gräsmatta att klippa kommer de att få lite gräsklipp runt fötterna och då bör de bli lite gladare.



Odlingslyckan består just nu av att varje dag spana in rödbetorna som vi sådde inne i ett tråg den 15 april. De är stora som pingisbollar nu, eller kanske något mindre. Vi har bestämt oss för att vi ska ta de första till midsommarlunchen. Åh vad gott det kommer att vara! Dagens lunch var inte heller att förakta. Grönkål som stektes tillsammans med dill, piplök och köttbullar. Att odla mat är lycka och stolthet!