Igår när jag gick ner till ängen för att släppa ut kalkonerna upptäckte jag något riktigt hemskt och äckligt. En av våra underbara kalkoner hade stora fula blödande köttsår på huvudet. Det var blod överallt i utegården. Utifrån de hemska erfarenheterna från hönsen i vintras trodde jag först att det hade varit slagsmål mellan de tre hannarna. Men upptäckte snabbt att det var en av honorna som låg hopkrupen. Det fanns inget annat val än att avliva henne. Jag grät floder.
När chocken lagt sig och Martin tagit hand om kroppen inspekterade vi utegården och de andra kalkonerna. Ingen av dem va märkbart blodiga i ansiktet, vilket de borde ha varit om de varit med i slagsmål. Det finns inget i utegården som kan orsaka stora köttsår på huvudet. Det enda vi kan komma fram till är att det måste ha varit något mårddjur som tagit sig in och attackerat henne. Vi hittade en plats i underkanten av buren där något kan ha klämt sig in. Vi har nu täppt till det. Jag hoppas verkligen att de andra kalkonerna spöade upp fanskapet så att den inte vill eller kan komma tillbaka. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle kunna sluta om den tog sig in till någon av hönsburarna… Nu har vi beställt minkfällor.
 |
| Vem kunde tro att kalkoner är roliga gårdsdjur? Men de är de mysigaste fjäderfä man kan ha på en gård tror jag. Jätte sociala och har världens sötaste och rofyllda konstant pipande. Jag vill aldrig vara utan en flock kalkoner som går fritt på gården. Vi ska definitivt kläcka fram flera nästa år! |
