När vi flyttade till gården och skaffade höns kom frågan om kalkoner på tal väldigt fort. Vi äter nämligen kalkon till jul. Jag var först lite emot idé. Kalkoner är ju stora och fula… Men Martin övertalade mig att 3-4 stycken ändå kunde vara trevligt så jag gick med på idén. Martin köpte åtta avelsägg. Ni kan ju inbilla er mitt ansiktsuttryck när han berättade det: smått förvånad, lite förbryllad och ett höjt ögonbryn. Åtta? Vi skulle ju bara ha 3-4? Martin försvarade sig med att alla ägg kläcks ju inte och då måste man ha lite marginal. Mmm… okey då.
Den 16, 17 och 18 maj 2018 kläcktes sju av det åtta äggen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag hade aldrig tidigare i mitt liv sett något sötare.
 |
| Har du någonsin sett något sötare? |
 |
| När jag la upp en bild på en av våra sovande kalkonkycklingar förra maj var det många som beklagade sorgen att den lilla kalkonen hade dött. Men så här ser det ut när små kycklingar sover. Raklång och platt på magen. |
Redan efter en vecka fick våra dunbollar testa att vara ute några timmar dagtid. Det var ändå högsommarvärme i slutet av maj 2018. När de var två veckor gamla fick de flytta ut på heltid. De fick med sig värmelampan men den behövdes knappt ens nattetid i värmeböljan.
 |
| En liten fluffig ”enhörning” i den stora vida världen. Jag hade aldrig reflekterat över att kalkoner har ”horn” i pannan. Ju äldre tupparna bli desto längre blir hornet. De är tydligen som snyggast när det har en lång dinglandes sak i pannan??? Det tycker i alla fall kalkonhönorna. |
Någon vecka eller två senare särade vi på kalkonerna och hönsen så de fick varsin ”flyttbar” utegård. Efter ytterligare någon vecka blev kalkonerna och hönsen betrodda med att släppas ut korta stunder för att upptäcka den stora vida världen. Jag var super orolig för att de skulle vandra iväg alternativt bli uppätna. Men våra kalkoner är extremt hemkära och har stenkoll på när det finns ett potentiellt hot i himlen. De har ett särskilt läte och blickar upp mot himlen. Oftast så får man leta en stund innan man ser den. En liten, liten svart prick högt upp bland molnen. Där svävar en rovfågel. Så de blev snabbt betrodda med att vara ute själva. Våra höns (vit leghorn) däremot hade inte alls samma koll och kycklingarna fick bara var ute och springa när vi var ute i trädgården, vilket i och för sig var nästan jämt. Det var ju på tok för varmt för att vara inne.
Att ha kalkoner var oändligt mycket roligare än jag någonsin kunde föreställa mig. Så sociala och mysiga att umgås med.
 |
|
| Våra kalkoner är som sagt väldigt hemkära. Vi ses nog som en del av flocken. Det hände mer än en gång att de kom och knackade på dörren när vi hade gått in… – Kom ut och umgås med oss! |
Men det finns alltid en baksida till att ha höns och kalkoner. Det är många som vill äta upp dem. En hemsk dag i mitten av augusti gick vi från sju till sex kalkoner på grund av en mink eller mård.
I september förlorade vi ytterligare en kalkon, denna gång till räven. Eller rättare sagt av chocken av att nästan bli uppäten av räven. Det var här och nu som vi insåg vikten av att få upp stängslet runt frukt- och bärträdgården. Nu är alla våra kalkoner skyddade av ett 180 cm högt viltstängsel med små maskor nertill som ska hålla ute både grävling, räv och hare.
I början av december 2018 gick vi från fem kalkoner till fyra. Men denna gång var det planerat. Vi skaffade ju ändå kalkoner för att kunna få eget kött. Det var otroligt mycket jobbigare än jag någonsin kunde föreställa mig och tårarna bara rann. Dels av sorg och dels av tacksamhet. Kalkonen gav med sin död en otrolig gåva. Aldrig förr hade det känns så viktigt att vara tacksam för maten man får äta…
 |
| Man kan tycka vad man vill om kalkoner. Jag tycker att de är super söta! Eller kanske inte Ragnar när snabeln hänger och dinglar… hm… han ser ju lite speciell ut. Vacker på sitt alldeles egna sätt. |
Från sorg till glädje. I slutet av februari 2019 började en av våra kalkonhönor visa ett tydligt intresse för att hon skulle börja ruva. Utomhus, i kylan och i snön. Efter väldigt många dagar med att bära in henne och till ett rede i hönshuset med enstaka hönsägg som ”lockbete” så bestämde hon sig för att det trots allt var bättre att ligga där än i snön. Till slut blev betrodde med ett gäng kalkonägg och vi tog bort hönsäggen.
Fyra veckor senare så pep det svagt från redet där hon låg. Fyra små dunbollar hade hon lyckats ruva fram. Att få se dem växa upp med Mamma, som kalkonhönan nu lite ofrivilligt nu blivit döpt till, var helt fantastiskt. Interaktionerna och kommunikationen mellan kycklingarna och mamma var så fascinerande att se. Jag spenderade oändligt många timmar nere hos kalkonerna och hönsen. Det är en ren njutning att se Mamma ligga och vila i solen och så helt plötsligt dyker det upp ett litet huvud bland hennes fjädrar. Lika plötsligt försvann det lilla huvudet och ett nytt litet huvud dök upp på en annan plats bland mammas fjädrar. Så otroligt bedårande gulligt. Jag fnittrar för mig själv bara jag tänker på det. Och att se dem försöka bala (tvätta sig genom dammbad) är helt hysteriskt roligt! Och alldeles förtjusande sött.
Lagom till att mammas kycklingar började bli lagom självständiga så hördes det små kalkon pip från kläckmaskinen. Vi hade fått ytterligare 25 dunbollar att ta hand om och älska. Jag har suttit och gått igenom oändligt många bilder och videoklipp på mina befjädrade vänner. Det slutade med att jag satte ihop en Youtube video. Du kan se den här.
Så här i december är det dags att säga farväl till ett helt gäng vänner. Känslorna är minst sagt i ett hysteriskt uppror och jag gråter. Men jag står fast vid att jag mycket hellre äter kött från djur som jag vet in i minsta cell i min kropp att de haft ett underbart liv. Jag tycker verkligen att alla vi som äter kött, någon gång bör känna vikten, bördan av att ta ett liv. Jag fick en helt annan syn på maten jag äter sen vi började odla våra egna grönsaker. Men det går inte att jämföra med den respekt och tacksamhet jag nu har för maten jag äter.
Vår avelgrupp kommer framöver att bestå av Ragnar, Mamma och Eva samt de nytillkomna hönorna Blue, Charlie (en av de naturruvade), Echo och Delta. (Känner ni igen namnen från någon film?)
Om några månader kommer säkert någon av damerna att bestämma sig för att lägga sig och ruva och allt börjar om igen. Så här vid midvinter känns livet och dess cykler nästintill poetiskt. Just nu ligger mörkret över oss och den tynger min själ. Men snart vänder det. Ljuset kommer åter. Gräset börjar växa, krokus blommar, små kalkoner kläcks, jag sår frön och skördar grönsaker. Snart svettas jag i solen och svär över allt arbete som behöver göras på gården. I hemlighet längtar jag till höstens lugn och praktfulla färger i rött, orange och gult. Sen kommer de tunga molnen och lägger ett blött lock på det vackra. Allt är grått och trist. Jag längtar efter snö och en vit jul för att fira att solen kommer åter.
 |
| Ragnar glänser så fint i midvinter solen. |
