Världsträd, vårdträd och ett växande arboretum

Jag älskar träd och har jobbar med trädrelaterade frågor i många år ur ett naturvårdsperspektiv och tycker att det biologiska kulturarvet som träden bär är så spännande. Träd har i alla kulturer ansetts inneha magiska krafter och kunna avvärja onda makter och sjukdomar.

Ett av de viktigaste träden i Sveriges historia är asken Yggdrasil. I alla fall om man var viking. För dem var Yggdrasil världsträdet. Hemvist till alla världens varelser och ett träd som grönskat sedan tidernas begynnelse. I min värld är stora gamla, gärna hamlade, askar bland det finaste jag vet. Den grova ljust gråbruna barken kan vara klädd med ett tjockt mjukt lager av mossa. Jag får ett starkt behov av att vilja krama trädet. Stammen på gamla askar är täckt av olika larvar i regnbågens alla färger. De ljusgröna bladen som tar god tid på sig innan de kommer ut från sin vinterdvala är värda att vänta på. Det är något magiskt med dem. En stolthet som är svår att missta.

Fotograf: Urwärs Stefan Hamreus, en gammal vän till mig. Vi har tittat på många fantastiska träd tillsammans. Har är fenomenal på att ta vackra naturbilder! Kolla in hans bilder på hans Instagram (urwarsdalkarl) så ska ni se vad jag menar.

Än så länge har vi inte hittat någon ask på våra marker runt gården. Jag skulle jätte gärna vilja ha ett som vårdträd. Historiskt sett planterades vårdträd på gården som minne av viktiga händelser såsom husbygge, husköp eller bröllop. Vårdträd ska ge lycka och skydda gården mot ondska och åsknedslag. Det sägs även att vättar ofta bor i gamla vårdträd. Vättarna ansågs från början vara träden själar och saknade förmåga till ett självständigt liv. Med tiden frigjorde folktron vättarna från trädet och de blev självständiga väsen. Om någon ofredade vättarna och deras bostadsträd kunde de hämnas med sjukdom, rackartyg och olycka. ”Besvären” kunde dock tydligen mildras eller i bästa fall försvinna och man fjäskade för vättarna genom att t.ex. offra mjölk vid trädroten en torsdag kväll.

Det är inte bara jag som gillar träd, det gör även säljaren. Säljaren har under de 6 år de bott där planterat ett flertal fruktträd, en rödek, en japansk lönn och en ginkgo eller kinesisk tempelträd som de även kallas. Nu när det finns ett påbörjat arboretum (ett område med en samling av olika vedväxter, främst träd som odlas för vetenskapliga syften, rekreation eller andra ändamål) är det en självklarhet att den ska utökas. Visst vore det underbart och kunna återfinna alla svenska trädarter på sina egna marker och gärna några av de extra snygga förädlade sorterna. Jag är löjligt förtjust i alla ”blod-varianterna” på träd som finns. 

Idag köpte vi våra första träd (och en buske) till gården. Det var halva priset på de flesta utomhusväxter på en trädgårdshandel här i stan. Vi kunde inte låta bli och köpte två blodbokar, en svart fläder och en havtornsbuske till gården (plus några bärbuskar till kolonin). Det finns redan två havtorn på gården, en hona och en hane. Då havtorn är både nyttigt och gott tänkte vi att det vore trevligt med en till buske. Ett litet problem är ju att vi fortfarande har fyra dagar kvar tills vi får tillträde till gården. Att gräva och förbereda bäddar för våra nykomlingar finns inte riktigt med i tidsplaneringen för de närmast veckorna. Lyckligtvis så har vi ju kolonistugan, och den gamla potatisbädden. Den härbärgerar redan smultronen och kryddorna som vi grävt upp från lilla radhusträdgården. Nu får den gamla potatisbädden även ta hand om träden och busken tills i vår.

Lycka till nu i vinter. I vår kommer ni att få hedersplatser på gården.