Svårigheterna med att bygga ett tunnelväxthus

Att bygga ett tunnelväxthus på en lantbruksfastighet är betydligt krångligare än man kan tro. För det första så krävs det bygglov. Enligt Plan- och Bygglagen krävs bygglov för alla byggnader, oavsett om de liknar ett genomskinligt tält. Det finns inget undantag för tunnelväxthus. Inte ens på en jordbruksfastighet där man skulle kunna tro att det räknas som en bygglovsbefriade ekonomibyggnad. (Det finns dock undantag om tunnelväxthuset är litet, att jämställas med en friggebod. Eller med ett Attefalls hus och då krävs ”bara” en bygganmälan.)

Då vi ändå skulle söka bygglov för att bygga ut huset så kändes det inte lika vemodigt att söka bygglov för tunneln. Vi slängde med allt i samma ansökan. Handläggningstiden var tack och lov inte jätte lång och vi fick bygglovet för några vecka sen. Hurra! Då kan vi börja bygga! Nix pix. För att få börja bygga behöver man första ha ett tekniskt samråd med kommunen och därefter får man, förhoppningsvis, ett startbesked. Då får man börja bygga. Vi hade vårt tekniska samråd i fredags och det gick så pass bra att vi fick startbesked samma dag. Hurra!

(Det finns vissa kommuner runt om i landet som gör helt andra bedömningar gällande om tunnelväxthus kräver bygglov eller en bygganmälan eller inte. Det är helt sjukt! Jag förstår till fullo att vi behöver bygglov, det framgår tydligt i lagen. Det jag tycker är så sjukt är att det är så olika behandlingar beroende på vart man bor. Det är diskriminerande och strider mot Objektivitets- och likhetsprincipen. Enligt 1 kap 9 § regeringsformen ska lika ärenden behandlas lika. Jag som har jobbat med myndighetsutövning utifrån miljöbalken på både kommun och länsstyrelse och som vägledande på Naturvårdsverket vet att det sorgligt nog brister det enormt mycket i Objektivitets- och likhetsprincipen i handläggningen av ärenden. Det är inte heller ovanligt att handläggningen brister på många andra punkter. Vilket är skälet till varför jag blev utbränd. Nu när jag gnällt färdigt på myndighetsvärlden så återgår vi tillbaka till byggandet av tunnelväxthuset.)

Vi har köpt ”Växa 5” från Gjordnära. Hela 52,5 kvadratmeter stort. Det är en enorm pjäs att sätta upp. Den är mycket större än jag trodde och det tar mycket längre tid att sätta upp den än vad man kan tro. Gjordnära anger att man ska avvara en hel helg. Vi började i söndag och fortsatte igår efter jobbet tills dess att solen gick ned. Det är tungt arbete att slå ner jordankarna i gassande sol och monteringsbeskrivningen inte särskilt bra eller pedagogisk. Där till finns det ett par stycken tryckfel. Trots detta så har vi äntligen fått upp stommen till tunnelväxthuset på vår slutande äng. Det går alldeles utmärkt att uppföra ett tunnelväxthus på ojämn mark. De har inte alls samma krav som ett växthus i glas där man behöver gjuta en grund. Men det som man missar helt i den detaljen, och som är väldigt självklart egentligen, är att oavsett om marken sluttar eller inte så är det av högsta vikt att justera djupet man slår ner jordankarna så att det olika väggarna står i lod med varandra. Som vi har byggt det nu så är hela bygget i lod med backen. Detta innebär att vi nu måste välja på att få en dörr som är sjukt sned i förhållande till resten av tunneln eller en sned och skev dörr som är rak i förhållande till tunneln. Inge av alternativen är bra eller särskilt snygga. Detta innebär alltså göra om och göra rätt. *gråt* Jag orkar inte göra om och göra rätt. Jag orkade knappt ”göra fel”.

Vårt stora vackra och lutande tunnel.

Det här med att flytta ut på en gård, renovera ett hus och anlägga en trädgård både här och på kolonistugan är väldigt tärande på lilla mig. Jag orkar inte med särskilt mycket och ibland blir jag en väldigt ledsen bitter person och svär över att Länsstyrelsen ”förstört mitt liv”. Nu på morgonen har jag burit ut kycklingarna och öppnat till lilla tunneln. Det var tydligen så pass jobbigt att jag kräktes av stress och utmattning. Jag hatar att vara lida av utmattningssyndrom. Jag hatar att inte kunna hjälpa till och jag hatar att när jag väl hjälper till så tar saker mycket längre tid än om jag inte hjälpte till alls.

Jag försöker tvinga mig själv till att komma ihåg att jag egentligen lever i en drömvärld. Det går inte att hitta en finare plats på jorden att bo på eller en finare man att dela mitt liv med. Hade jag inte gått in i väggen hade vi troligen aldrig flyttat hit. Även om jag till och från tycker att det är väldigt tärande, både fysiskt och psykiskt, att bo här så skulle jag inte vilja bo någon annanstans. Jag älskar vår oas. Jag önskar bara att jag orkade mera…