Tiden bara svischar förbi just nu. Vi är redan halvvägs genom april och det är snudd på sommarvärme vissa dagar. Mina kinder är lätt röda och varma. Jag har suttit ute i solen nu på eftermiddagen och skalat bortglömda palsternackor och nyskördade jordärtskockor. Aldrig trott att ett så tråkigt jobb kan bli så trevligt av att sitta ute i solen och lyssna på fåglarna. Om det är fint väder imorgon kanske jag ska skala lite morötter…
Förra veckan planterade vi 40 sparriskronor och sparkade ut de sista 130 frösådda sparrisarna. Lilla tunnel fylls snabbt när det ska hysa en si så där 210 små sparrisplantor (av sorterna Argenteuil och Mary Washington). Trots att det kan krypa ner mot nollan klarar de sig fint i tunneln. Vi har fjäskat en hel del med dem och täckt dem med dubbla lager fiberduk. Utifall att sparrisarna skulle duka under på grund av en köldknäpp har vi sparat 20 st av varje sort nere i källaren. I tunneln har sparris sällskap av bland annat sallat, pak choi, riddarsporre, Virginia tobak, rosa lavendel och mejram. Dagtid står även tomater Buffalosteak (såddes 21/2 2018), Vilma och Tiny Tim (såddes 29/12 2017) samt min övervintrade Sweet Banana chili. De skulle kunna stå kvar de allra flesta nätterna, såvida det inte kryper ner mot nollan. Men då jag och Martin inte längre hänger på gymmet kör vi marklyft med backar fulla med tomatplantor plus en stor chilikruka två gånger om dagen. Men i natt när det ska vara uppemot 8-9 plusgrader nattetid ska tomaterna och Banana få sova ute för första gången. Både Vilma och Tim trivs bra ute och idag har vi ätit årets första tomater. Jag och Martin fick smaka på en halv av vardera sort. De va solvarma. Åh herre jösses vad gott det va!
 |
Det blir väldigt mycket gjort i trädgården de dagar det är fint väder. Odlingsbäddarna är fyllda med jord och eller ensilage och jag har redan fyllt tre av dem med sådder. I helgen hade vi dessutom hjälp av Martins dotter. Jag funderar på om jag kanske ska döpa om henne till mini mullvad. Med spaden i högsta hugg fortsatte hon att gräva i vår regnvattendamm som Martin hade började på. Några timmar senare har jordhögen bredvid vuxit markant och dammen är nu ca 70 cm djup!
Det vackra vädret påverkar renoveringen. Det är ju mycket roligare att vara ute i trädgården än att stå inne och spackla… Däremot så skuttar andra projekt framåt med stormsteg. Kommunen har varit här och muntligen godkänt att vi byter till ”annan toalett än vattentoalett” samt att vi får sprida urin och komposterade fekalier på vår fastighet. Ska bli spännande att läsa föreläggandet som bör komma i veckan. Vårt avlopp har tidigare varit utdömt sen 2002 och behövde bytas. Nu när vi ska installera Aquatron till snålspolande urinseparerande toaletter så behöver vi inte längre byta avlopp. Än.
Installationen av Aquatron betyder att vi kommer att källsortera det som spolas ner i vår toalett. Fekalier och toapapper kommer att ramla ner i en behållare i källaren där det kommer att förvandlas till jord inom ett år med hjälp av vanliga kompostmaskar. Spolvattnet från stora spolningen går via en UV-enhet som dödar alla bakterier och gå sedan vidare till vår gamla tvåkammarbrunn. Urinet och vattnet från lilla spolningen leds till en slutet septiktank. Därifrån kommer vi att pumpa upp det, späda ut det och gödsla våra odlingar med guldvattnet. Kretsloppen sluts. Det finns inget miljövänligare än att gödsla sin egna trädgård med sitt urin utspätt i vatten. Och jag kan lugna alla er som kommer äta grönsakerna vi odlar. Det är helt ofarligt med guldvatten och vi kommer inte vattna PÅ grönsakerna utan mellan dem och inte i nära anslutning till skörd.
 |
| Dessa små plantor kommer att växa sig stora tack vare att Martin kissar i vattenkannan. Sen när Aquatronen är installerad kommer vi kunna gödsla med kiss på en större skala. |
2 Comments
Hej MaryAnn,
Såg din medverkan på Sara Bäckmos YT-kanal och kände att jag bara behövde kommentera här på din blogg och bara vädra lite tankar och någon enstaka fundering. För 2,5 år sedan när jag läste mitt sista år på ett kandidatprogram drabbades jag av tularemi (som gick obehandlad pga okunniga läkare i flera månader). Förutom att jag var extremt nära att stryka med blev jag i princip sängliggandes i ett halvår. Ingen ork, ingen glädje, kroppen bara sa stopp. Kämpade dock på med studierna så gott det gick som den "duktiga flickan" jag är och tog mig igenom allting förutom ett släpande examensarbete som jag verkligen stressade upp mig över. Jag har alltid haft stor press på mig själv i hopp om att bevisa för mig själv och alla andra att jag inte är en nolla, efter att ha varit mobbad stor del av livet vilket resulterat i stor ensamhet och dåliga betyg från gymnasiet då jag helst stannade hemma. Jag har alltså levt med en stor stress inombords och när jag sedan blev riktigt sjuk tillsammans med att inte lyckas skriva färdigt exjobbet i tid var det som blev fallet för mig. Till slut gav binjurarna upp. Trots mina extremt låga kortisolvärden och ingen ork att göra nästan någonting hade jag efter utbildningen stora förhoppningar att få arbete inom miljösektorn och var fast besluten att bara köra på. Men så nu, snart två år efter min examen är jag fortfarande arbetslös, och stressen det ger mig gör mig bara mer och mer utmattad. Trots att jag inte kan koncentrera mig eller har dåligt minne är jag nu fast besluten att läsa vidare och har sökt in till flera olika masters. Så även om jag kanske inte är i kondition för att egentligen ta mig an fler utmaningar som kan verka än mer stressande känner jag att jag vill detta. Detta är min passion.
Men så till min fråga. Jag jämför mig alltid väldigt mycket med alla andra, funderar över vilka utbildningar som är mest attraktiva osv och så hörde jag i Saras youtube inlägg som du medverkade i att du arbetat som naturvårdshandläggare. Så därför kände jag direkt att jag måste veta vilken utbildning du har? Jag inser att detta låter helt absurt och konstigt men just nu är utbildning det enda jag tänker på i och med att det verkar omöjligt i dagsläget för mig att få jobb.
Förutom detta måste jag bara säga att det är väldigt skönt att få höra när någon annan delar med sig av sina motgångar och jag tycker det är så starkt gjort. Det är sjukt att säga att det är rätt skönt att veta att man inte är ensam även om jag inte önskar någon att uppleva samma sak. Det är även härligt att veta att man kan hitta inspiration för att ta sig vidare, det är inte helt hopplöst även om det ibland känns så. Odling är även viktigt för mig!
Mvh,
Sanna
Jag förstår vad du menar med att det är "skönt att inte vara ensam". Jag hoppas verkligen att du vet att det blir lite bättre för varje dag. Även om det inte känns så. Jag får ofta tänka tillbaka på när det va som värst för att inse att det faktiskt går framåt.
Att prata med Sara på YT va sjukt läskigt och jag hade ångest hela vägen hem från kursen men nu när det är flera som tackat för att jag berättat och jag har sett klippet själv känns det mycket bättre och jag hoppas att det kan hjälpa någon.
Gällande min utbildning så är jag biolog med inriktning bevarade biologi och många kurser handlade om djurs beteende. Så utöver baskunskapen i biologi så vet jag inte hur mycket utbildningen har hjälpt mig i mitt jobb som naturvårdshandläggare. Det man bör läsa är en kurs eller två i miljöjuridik. Finns/fanns iaf distanskurser. Jag försökte läsa en för flera år sen men hoppade av för att jag inte fattade något och nu har jag jobbat som att vägleda Sveriges handläggare hur de ska tänka i ärenden ????????
Jag kämpar fortfarande med att känna mig meningsfull i arbetslivet och letar uppdrag som jag orkar med. Men jag försöker fokusera på att jag har "superkraften" att producera min egna mat. Det är verkligen inte alla som kan det ????
Comments are closed.