Den här vintern har verkligen varit en vinter värd namnet. Vi hade en period i december med mycket snö som så klart smälte bort precis lagom till jul. Och sen slutet av januari har det varit vitt här på gården. Jag längtar verkligen efter våren. Inte så mycket efter värmen, även om det skulle vara väldigt trevligt. Det jag längtar efter är barmark! Jag vill kunna se gröna saker som växer upp ur jorden och inte bara i krukor inomhus. Jag vill veta hur marken ser ut bakom gäststugan och i björk-hassellunden nu när Martin tagit ner (nästan) all gran. Vad kommer det att finnas för markflora? Hoppas på ett hav av vitsippor!
 |
| Så här öppet och fint har det blivit nu. Martin och motorsågen har jobbat hårt. Inom några år kommer detta vara ett hav av blommor på våren! Jag har, så klart, storslagna planer på skogsträdgården och infarten till gården. Det kommer att bli så fint. Vänta ni bara så ska ni får se! |
Det är ju helt magiskt!
Jag slutar aldrig förundras över hur fantastiskt det är här på Åsen. Det går inte att förklara hur otroligt sagolikt det är att bo här. Att gå ut genom dörren i sina knallröda långkalsonger och trippa bort till hönsen för att se om de lagt några ägg. Eller att sitta vid köksbordet och äta frukost och titta på när rådjuren äter sin. Oavsett vart man tittar så är det så vackert. Så tyst och fridfullt. Bortsett från när Martin har motorsågen igång… Till och från undrar jag om allt verkligen händer. Bor vi verkligen här? Kan livet verkligen vara så här underbart?
Huset vi bor i är litet, och för tillfälligt extremt trångbott, men den varmaste, vänligast och mysigaste hus man kan ha. Den gamla damen är givmild med sin kärlek och att komma in är som att få en varm go kram från sin mormor. Här känner man sig som hemma!
Vi är bortskämda
Det finns inte en dag som går förbi utan att jag och Martin pratar om hur sjukt bortskämda vi är som har de liv vi har. Vi bor på en otroligt vacker plats, äter så sjukt god mat, har ett toppen jobb som konsulter och vi har hittat varandra. Jag vet verkligen inte vart jag skulle vara utan Martin. Eller om sanningen ska fram så vet jag exakt vart jag skulle vara utan honom, men det är plats få människor längtar till.
 |
| Här på landet är det rådjuren som står för biltvätten. Fläckvis iaf. |
Att bo på landet är verkligen något helt annat än att bo i stan. Det är mycket mer jobb, framförallt om man som vi köper en gård med stort behov av kärlek. Det saknas även vissa saker som de flesta inte vill vara utan, t.ex. har vi ingen tv. Ser ingen anledning till det. När ska vi titta på den? Det finns så mycket annat roligare och vettigare att göra hela tiden. Renovera. Rensa gran. Skotta snö. Röja i logen. Kolla till hönsen. Så små fröer. Plantera om små plantor. Bara för att ge några exempel. Något som jag däremot faktiskt saknar är möjligheten till att bada badkar. Vi har ett badkar, men vår varmvattenberedare är inte tillräckligt stor för att kunna generera tillräckligt med varmt vatten. Jag får vänta tills i sommar/höst när vi fått in ytjordvärmen. Något annat som saknas för tillfället är ett sovrum och en säng. Renoveringen gå långsamt framåt. Mest för att vi verkligen vill att det ska bli riktigt bra. Visst skulle vi kunna trampa på utan hjälp men det skulle inte alls bli lika bra utan P. Vad skulle vi göra utan honom? Förmodligen hade vi inte vågat ge oss på att köpa gården. Vi är evighet tacksamma för att du finns och hjälper oss!
Betongbarn? Jag?
Jag är uppväxt med att leka i skogen, kvistar i håret och lera på kläderna. Jag har tältat med pappa och plocka svamp med mamma och mormor. Naturen har alltid kallat på mig. Vi har alltid umgåtts hon och jag. Jag är utbildad biolog och har dissekera diverse olika konstiga djur och inventerat tusentals skyddsvärda träd. En naturmänniska helt enkelt. Trodde jag. Men jag har aldrig känt mig mer som ett ”betongbarn” sen jag flyttade hit. Möjligen hade jag liknande upplevelser på universitetet. Jag ansågs inte vara en ”riktig biolog”. Där gick jag där med min skinnrock och nitar runt halsen istället för att ha Fjällräven byxor och skåda fågel.
 |
| Tar en paus och njuten av solen och den vackra utsikten |
Jag hade aldrig nackat en höna, svingat en motorsåg eller eldat i en panna tidigare. Fortfarande inte gjort de två första, men ett steg i taget. Att bo på landet är delvis utanför min bekvämlighetszon och samtidigt mitt i den. Jag har aldrig gjort många saker som krävs i det vardagliga livet här ute. Men jag har aldrig älskat mitt liv lika mycket som jag gör nu.
Det går inte att beskriva i ord hur underbart det är här!!!
